Bärrandsröta uppkommer i lamellhornet men kan även sprida sig till vägg och sulhorn. Rötan uppkommer utav smuts, fukt,bajs, urin m.m som får fäste i lamellagret där rötan sedan kan sprida sig uppåt. Orsaken till att det drabbar lamellhornet är att denna är mer mottaglig för angrepp på grund av sin struktur. Ibland kan det gå så illa, att svamp och bakterier går upp i rötan och bryter ner hornet fortare– alltså en värre form av bärrandsröta som ofta kallas ”white line disease”, detta bildar oftast även en hålvägg. Dessa svampar och bakterier lever naturligt i våra marker, men populationen kan öka i vissa hagar, framför allt vid in och utsläpp, vid ”vattenhålet” och på andra ställen där hästarna vistas mycket. Dessa svampar och bakterier trivs i syrefattig miljö, varför man inte bör stänga in dem med sulor, plast eller liknande. För att få bukt med problemet måste man verka bort allt angripet horn.

Detta betyder att man måste avlägsna stora delar av vägghornet för att det skall vara möjligt och för att luft skall komma åt det drabbade området. Man håller sedan området så torrt och rent som möjligt och behandlar dagligen med t.ex Virkon, Pevaryl, eller liknande medel. Detta fortsätter man med tills friskt horn vuxit helt ned. Hästen kan oftast användas som vanligt under denna tid under förutsättning att den inte är halt. Vid lindrig bärrandsröta räcker det med att hovslagaren verkar bort all röta. – Det blir aldrig bättre av sig själv.

Prognosen att få ordning på bärrandsröta och hålväggar är mycket god, men det tar tid på grund av att man måste invänta horntillväxten, vilken är ungeför 8 mm i månaden.

© Mikael Westberg, Hovslagarmäster